Några kyliga timmar med värmande möten.

Några kyliga timmar med värmande möten.

Vi har en tidig meteorologisk vår i Göteborg, men idag ville solen inte bryta fram riktigt för att värma oss, Ann-Sofie och mig, under de tre timmarna vi inväntade skänkta saker.

Från kommunens mellanboende (tillfälligt boende för kommunplacerade flyktingar med asyl) ska några killar från Kongo flytta till egna lägenheter om en vecka. Genom Facebook ordnade vi en insamling av möbler, husgeråd, sängkläder etc. I höstas gjorde vi en liknande aktivitet då deras systrar, som också fått möjlighet att bo i Göteborg, fick lägenheter. Vid boendet har vi tillgång till en container där vi kan lagra lite möbler mm och som får följa med till nya hem allteftersom. Idag kom fantastiska människor som hörsammat insamlingen och lämnade sängar, lampor, kastruller, skåp, sänglinne, gardiner och mycket mer.

  

Killarna kom nyfiket (barfota i tofflor och shorts!!!) och kikade in bland alla grejer fulla av tacksamhet. Det blev ett härligt möte och då vi hade med fika bjöd vi på kaffe och bulle. Vi pratade om fritidsaktiviteter, tipsade om fotbollsklubbar i området de skulle flytta bl.a. Vi som stod i varma vinterkängor och ändå frös fick till sist uppmana dem att gå in till sig i värmen.

Det är så spännande att träffa alla människor, vi kommer från olika håll men har så mycket gemensamt. Vi vill så mycket med våra liv. De satsar på att lära sig svenska, utbildning och fantiserar såklart om ett bra framtid här i Sverige.

Och vi som vill hjälpa önskar att vi kunde vara med hela vägen…. Det blir ju inte riktigt så, även om vi vill har vi inte möjligheten. Vi hoppas i stället att de kommer in i ett socialt sammanhang dit de flyttar.

Jag önskar att vi alla tar tillfället att säga -Hej och välkommen, till våra nya grannar. Ta med dem till aktiviteter, bjud in på en fika….

Jag vill i alla fall inte vara utan dessa möten som lär mig så mycket varje gång och värmer inombords.

/Kerstin