Lyfta blicken blev en ”kickstart” på dagen.

Vardag igen och jag kliver på bussen halvåtta-tiden på väg mot arbetet efter jul- och nyårsledighet. Idag fick jag sittplats, brukar vara fullt, men då det är studiedag och skolbarnen har ledigt en dag till blev det extra utrymme. Ser mig omkring och konstaterar att de flesta är upptagna av mobilen. Ibland smittas även jag och känner att jag ”måste” kolla något jag också. Men inte idag.

 

Blicken vandrar längre bak i bussen och så får jag ögonkontakt. En vän, som jag mötte första gången 2018 då han flyttade in i en lägenhet med sin gravida fru i kommunens bostäder för nyanlända med kommunplacering i Göteborg, möter min blick. Under några veckor sågs vi och jag fick vara med och hälsa deras lille son välkommen i slutet av den sommaren. Familjen flyttade till  annan kommun under några månader men kom tillbaka till egen liten lägenhet alldeles nära mig förra året. Nu fick jag vara med på ettårskalas. Fantastiskt att få hålla kontakten.

Vi nickar och ler mot varandra och jag vandrar bak i bussen för att hinna växla några ord innan bussbytet några hållplatser bort. Det är goda nyheter sedan vi sågs sist. Han har fått ett jobb och läser svenska på kvällar och i morgon får sonen börja inskolning på förskola. Att söka förskola var något av det vi första vi hjälptes åt med i somras. Frun kan äntligen få starta sin SFI-utbildning. En målmedveten familj som kämpar precis som alla de jag möter. Alltför sällan går det dock i denna takt med förskola, jobb, eget boende.. och det beror inte på vår nyanlända…..

Vi hoppar av vid samma hållplats, jag mot ny buss och han promenerar vidare till jobbet på gångavstånd.

Det blev en härlig start på dagen och jobbveckan, den första för mig 2020.

Så nöjd över att inte mobilen fick mitt fokus idag.