Skapandet skapar möten

Det finnas så många syften och effekter med våra hantverksträffar med kvinnor som flytt till Sverige. För en del av dem blir detta sättet att komma ut på egen hand och få göra ” sin” grej. Hantverk finns som tradition i alla kulturer och vi har ett gemensamt ”språk” i detta. Under våra träffar får vi också anledning att träna svenska språket i olika moment av skapandet och tillfälle att ” vardagsprata”. Väder och vind, vad som händer under veckan……
Tillsammans med gruppen har vi besökt en Symässa och gjort studiebesök hos Askims vävstuga. Så roligt att skapa flera möten.

 

I helgen deltog vi på Mikaelskyrkans hantverksmässa där allt från nyckelringar och bokmärken till kuddar och plädar fanns med på bordet. Försäljning är roligt och att se att någon annan värdesätter det vi gjort känns fint, men det finns så mycket mer….
Återigen blev det tillfälle att visa på och berätta om företeelser som för oss kan vara självklara. Promenaden fram till kyrkan, där vi passerade otaliga gravstenar, läsa och förstå informationen om födelsedatum och dödsdag, att vi i Sverige vanligtvis blir rätt gamla….. var intressant. Vi tittade in i kyrksalen, de som ville tände ljus…..
Vid vårt bord fick vi presentera vår hantverksgrupp och återigen blev det fler möten. Det händer något inom var och en när vi befinner oss i ett större sammanhang, blir en av alla andra. Det blev flera fina samtal med andra säljare.  Dessutom tror och hoppas jag att det händer något hos alla som stannade till vid vårt bord, hälsade och var nyfikna. TACK till ALLA nyfikna, välkomnande och inkluderande människor som kom till bordet och TACK till våra hantverkande kvinnor som var med.

Delad glädje är dubbel glädje!

Delad glädje är dubbel glädje. 

Vi blev 7 bilar fullastade med barn och föräldrar som åkte mot Gunneboskogen för en gemensam teaterupplevelse. En fredagskväll i slutet av juni med bästa tänkbara vädret. Totalt var vi 35 personer varav de flesta kommer från Syrien. Att engagera sig i att välkomna nya grannar kan innebära alla möjliga aktiviteter. Denna gång en utflykt där målet blir gemenskap, naturupplevelse och lite ”svenskt lantliv” genom berättelsen om Pettson och Findus på scenen.

 

 

 

 

 

Teaterhuset i Mölndal spelar och bjuder oss på entrén. Det är många barn i ensemblen och vi sitter mitt skogen på härliga träbänkar. Biljetterna är slutsålda och platserna är fyllda med massor av glada, förväntansfulla barn och vuxna. Pettsons röda stuga och uthus är scenen och vi bjuds på mycket skratt och sånginsatser.

Jag tänker på familjernas ”resa” hit till vårt land.

De flesta familjerna är återförenade sedan ett år tillbaka. Fäderna har i flera av familjerna kommit till Sverige ett par år tidigare. Det betyder att det varit åtskilda under en längre tid, barn och fäder, man och hustru. Innan dess har de dessutom befunnit sig på flykt och levt flera år i annat land, angränsande till hemlandet. Situationen där har varit påfrestande. Många av barnen har därför aldrig bott i sitt hemland, de har fötts under ”resan”. För mig är det svårt att föreställa sig hur detta liv sett ut.

På scenen framför oss flyttar Findus ut från Pettsons stuga och får ett eget litet hus på gården. Detta för att deras morgonrutiner krockar och Pettson inte får sova ut. Det ser ut att bli en bra lösning men redan vid läggdags känns det tomt och olustigt för både Pettson och Findus. Att vara åtskilda passade inte alls och valet att flytta in i stugan igen är enkelt.

 

Vi skrattar år deras vardagsbekymmer med hönor som saboterar grönsakslandet och Findus förhoppning om att sätta köttbullar i jorden för att få fler. Som avslutning på föreställning välkomnas alla att hälsa på hönor, tuppen Jussi, Findus, Pettson m.fl. Det tas selfies och kramas. Jag hoppas någon inspireras till att själv prova på teater och får höra av en mamma hur ett barnen redan visat intresse och en släkting spelar teater i Paris.

Kanske någon av barnen finns med på scenen ett kommande år.

 

 

 

/Kerstin

 

 

 

Skapa och språka en bra kombo!

Sara och jag som båda gillar att skapa bjöd med oss fyra kvinnor hem till mig för att handarbeta. Vi hade funnit vid våra språkmöten att de liksom vi tyckte om att sy, virka och sticka. Vår erfarenheter är att man lättare lär känna varandra när man samarbetar kring något och tanken var att både vi och de skulle finna gemenskap genom sysselsättningen. Med mig och Sara inräknat representerade vi fyra språk och tre världsdelar. Min och Saras förståelse av arabiska, dari och swahili är obefintlig och deras svenska är också begränsad. En av kvinnorna kom till Sverige för två månader sedan och övriga endast för något år sedan. Tack vare en aktivitet att samlas kring så flöt ”samtalet” på. Genom instruktioner och användande av olika saker såsom, strykjärn/stryka, sax/klippa, sy, nåla….. etc tränade och utökade de sitt ordförråd.

Genom Saras välförberedda material lyckades alla sy minst en necessär. Applåd och jubelrop till var och en! 

Vi åt en lunch tillsammans och det blev fler möjligheter till ”språkutveckling” och kulturmöte. Eftersom midsommarhelgen närmar sig och vår svenska tradition bjuder på sill och potatis passade det bra att smaka på det. Potatis var inte så konstigt men sillen var en utmaning. Sallad, ägg m.m. var mer välbekant. För någon blev en osthyvel ett nytt redskap att förstå sig på. Rabarberpaj och vaniljsås blev dessert som också var ny bekantskap och vi hamnade i en ”sockerdiskussion”.

 

När vi sen eftermiddag avslutade och packade ihop så var alla nöjda. Jag och Sara har fått lära känna  kvinnorna lite mer och de har lärt känna ytterligare grannar att hälsa på, för trots att de bor på samma gård  har de inte känt varandra.

Att vi ska göra om detta var vi eniga om. Ett mål kan vara att komplettera språkcafé med ”symötesträffar”. En av kvinnorna köper hem vackra tyger från Afrika vilket kan bli material att använda. Förhoppningsvis kan vi skapa olika hantverk och ställa ut alternativt sälja på någon lokal marknad.

 

 

Glad Påsk!

 

När våra söndagarnas språkcafé sammanfaller med våra högtider kan det vara svårt att få tid att delta i spåkmötena. Idag är det Påskdag, många reser till släkt och vänner eller till sitt sommarställe. I år fick vi dessutom ett fantastisk väder med sol och värme som lockade till trädgårdsarbete och utflykter.

Trots detta överraskades jag idag att vi blev totalt fem frivilliga. Jag som trodde att jag skulle bli den enda.

Vi flyttade ut cafét på gården till husen där våra nya grannar bor. Vid borden och bänkarna dukade vi upp fika.

För bidrag vi fått har nya hopprep, gatkritor, rockringar, badmintonracket m.m. köpts in. Idag var en bra dag för att introducera dessa. Det blev en sprudlande aktivitet som start på språkträffen. Både barn och vuxna testade att få fart på rockringen och hoppa hopprep allt med olika resultat, men glädjen gick inte att ta miste på.

DikGaYrZQRuWd7J%U2rNSw

XUE79TXtRRGoUjARQ2cWpg

A%4HzwikTPyjE+pz4xmlbw

Jag blir alltid överraskad vid varje språkcafé. Lär mig något nytt, får se en ny sida hos en människa som jag inte kände till….

Idag fick jag följa med en kvinna som lånat Flyktingshjälps symaskin till hennes lägenhet. Den krånglade så vi skulle se vad som var fel. Problemet löstes enkelt och vi testade att sy på små provlappar. Kvinnan som är från ett afrikanskt land syr de mest fantastiska klänningar. Hon plockade fram vackra tyger och visade bilder på kläder hon sytt. Tygerna beställde hon från Uganda. Jag frågade om hon ville syssla med detta. Visst var svaret men först klara skolan. Hon vill bli färdig som undersköterska något hon arbetat som i sitt hemland. Det är ingen tvekan om att målet är att få en utbildning och jobb först. Handarbetet är hon självlärd i och vill ha som en hobby.

Gitarren som vi köpt in och varit hemma hos en skolflicka, så hon kunde träna, flyttade vidare till en annan familj där en ung kvinna visade sig kunna spela. Hon saknade strängar på sin egna gitarr och blev glad över att få låna vår under veckan som kommer.

Det finns många olika sätt att lära känna och närma oss varandra. Språket är viktigt, men också att leka och dela glädje, hitta sysselsättningar som de kan syssla med hemma.

Om ett par veckor skall vi samverkan med Bostadsbolaget och plantera tillsammans på gården. Hyresgäster som vill skall också få möjlighet att odla. Den aktiviteten ser jag framemot.

Det blir dags att samla ihop kaffemuggarna från fikastunden. Leksakerna får stanna kvar på gården. När jag lämnar gården sitter fortfarande några kvar och språkar i eftermiddagssolen medan andra gått hem till sig för att laga middag.

 

 

 

 

 

 

Årsmöte 28/4

Hjärligt välkommen på vårt årsmöte den 28 april kl.12 i Askims Bangolfs lokaler vid Askimsbadet!

Gästtalare: Izabélle Allguld från Arbetsförmedlingen, som kommer berätta om etableringsplan/program.

Anmäl dig gärna på info@flyktinghjalp.se eller facebook/messenger, då vi tänker bjuda på enklare mat.

 

Väl mött!

 

Några kyliga timmar med värmande möten.

Några kyliga timmar med värmande möten.

Vi har en tidig meteorologisk vår i Göteborg, men idag ville solen inte bryta fram riktigt för att värma oss, Ann-Sofie och mig, under de tre timmarna vi inväntade skänkta saker.

Från kommunens mellanboende (tillfälligt boende för kommunplacerade flyktingar med asyl) ska några killar från Kongo flytta till egna lägenheter om en vecka. Genom Facebook ordnade vi en insamling av möbler, husgeråd, sängkläder etc. I höstas gjorde vi en liknande aktivitet då deras systrar, som också fått möjlighet att bo i Göteborg, fick lägenheter. Vid boendet har vi tillgång till en container där vi kan lagra lite möbler mm och som får följa med till nya hem allteftersom. Idag kom fantastiska människor som hörsammat insamlingen och lämnade sängar, lampor, kastruller, skåp, sänglinne, gardiner och mycket mer.

  

Killarna kom nyfiket (barfota i tofflor och shorts!!!) och kikade in bland alla grejer fulla av tacksamhet. Det blev ett härligt möte och då vi hade med fika bjöd vi på kaffe och bulle. Vi pratade om fritidsaktiviteter, tipsade om fotbollsklubbar i området de skulle flytta bl.a. Vi som stod i varma vinterkängor och ändå frös fick till sist uppmana dem att gå in till sig i värmen.

Det är så spännande att träffa alla människor, vi kommer från olika håll men har så mycket gemensamt. Vi vill så mycket med våra liv. De satsar på att lära sig svenska, utbildning och fantiserar såklart om ett bra framtid här i Sverige.

Och vi som vill hjälpa önskar att vi kunde vara med hela vägen…. Det blir ju inte riktigt så, även om vi vill har vi inte möjligheten. Vi hoppas i stället att de kommer in i ett socialt sammanhang dit de flyttar.

Jag önskar att vi alla tar tillfället att säga -Hej och välkommen, till våra nya grannar. Ta med dem till aktiviteter, bjud in på en fika….

Jag vill i alla fall inte vara utan dessa möten som lär mig så mycket varje gång och värmer inombords.

/Kerstin

 

 

 

 

Ett år

Vad är ett år?

365 dagar som kan innehålla så mycket olika beroende på vem och var du befinner dig. Som volontär i Flyktinghjälp.se blir vi medvetna  om vilken förmån vi har att få växa upp i vårt land. Många av dem vi träffat under året har haft ett år som innehållit både hopp och förtvivlan och mycket vi inte kan föreställa oss. Det är inte över för att de hamnat här. En del måste lämna Sverige på grund av bristande asylskäl. För dem som får stanna startar nya utmaningar. Då gäller det att inte ge upp och att få någon som lyssnar och visar engagemang är viktigt.

Flyktinghjälp.se har haft ett innehållsrikt år. Vår verksamhet har utvecklats på ett fantastiskt sätt.

Under första halvåret fortsatte vår verksamhet på Migrationsverkets boende Sagåsen, med att skapa aktiviteter varannan tisdag och varannan söndag. Genom att bjuda på fika i gemensamhetslokalen, samtala med besökarna och skapa lek- och pysselstund för barnen kunde vi hjälpa dem som i väntan på besked eller på transfer ur landet att få en stunds avkoppling. I en tuff situation som många gånger inte erbjöd så mycket hopp blev det viktigt för oss att lyssna på berättelserna och se varje människa. Genom vårt samarbete med Essity kunde vi även förse barnfamiljerna på boendet med blöjor och sanitetsskydd till kvinnorna. Det var en stor hjälp och lättnad för många att få med sig något paket då deras pengabidrag skall räcka till mycket.

Vid ett ”mellanboende”, där nyanlända med tillfällig asyl och kommunplacering i Göteborg, hjälpte vi till med att skjutsa intresserade till second handbutiker. Det var härligt att se glädjen i ögonen då deltagare i utflykten gick och kände, övervägde och planerade inköp till sitt egna boende. Ett starkt minne är inköpet av ett piano. Viktigare än en säng till och med då det var en dröm alltsedan personen fick avsluta sina pianolektioner som liten av olika skäl. Att ett piano dessutom var så billigt kunde nästan inte vara sant!

Under våren följde vi med intresse kommunens bygge av bostäder till nyanlända i Askimsviken. Tre byggnader med totalt cirka 55  lägenheter stod klara i månadsskiftet maj-juni.

Här ville vi vara med och arbeta för en integration i området. Flyktinghjälp.se tog kontakt och aktiverade medlemmar i en facebookgrupp som startats några år tidigare med syfte att välkomna nya grannar. Tack vare gruppen nådde vi ut till många snabbt. Det blev ett fantastiskt gensvar. Vi anordnade bagageloppis, där allt var gratis. De nyinflyttade hittade husgeråd, hemtextil och kläder. Med hjälp av en privatperson som hyrde chaufför och skåpbil samlade vi in möbler som hämtades upp och levererades till lägenheterna. Vi fick publicitet i både tidning och radio.

Vi lärde känna många familjer, några mer än andra. Vi har fått ta del av hur familjerna utökats med små bebisar, bjudits på gott kaffe, mat och kakor.

Hösten närmade sig och behovet skiftade från att skapa innehåll i lägenheter till att skapa innehåll av vardagarna. Vi förstod att samhälle och myndigheter inte alltid svara upp mot alla behov av hjälp som behövs. Vi lade energi på att se till att barn började skolan, bistå i kontakter med olika myndigheter….

Under hösten kom vi igång med språkcafé i en lokal,  granne med husen. Tack vare ett samarbete med Askims bangolf och deras föreningslokal får vi tillgång till en plats som gör det möjligt att två ggr i veckan ordna med språkträffar. Fler och fler hittar hit där vi fikar, hjälper till med läxor och språkar och barnen har sin egna lekhörna.

Våra sista träffar för i år blev det jul- och nyårsfirande.

Inför nästa år hoppas vi ev utöka med någon tid per vecka samt att hjälpa till med externa kontakter i samhället. Vi ser stort behov att hitta praktikplatser och yrkeskontakter.

Det blir spännande att se vad nästa 365 dagar kommer att innehålla. Vi hoppas att våra nya grannars kommande år skall erbjuda en större trygghet och hopp om en bra framtid i sitt nya land.

Vi gör rutan större!

 

Ett besök i mitt ”gamla jobbkvarter” föranleddes av att en ”ruta” invigdes. På Landala Torg placerades den fjärde rutan i Sverige idag 1/12. Det var en fin inramning till det hela med film, tal och musik. Men innan programmet började tittade jag mot COOP:s entre.

För drygt två år sedan låg min arbetsplats här i omgivningen och jag handlade varje vecka på COOP. Då lärde jag känna Gabriella som alltid satt utanför och var i behov av pengar. Hon var en ung mamma från Rumänien som lämnat sin man och sin lille son kvar hemma för att försöka få ihop pengar till skola på sikt för sin son. Både Gabriella och sonen hade problem med hälsan. Det var en kamp att få pengarna att räcka till de mediciner som behövdes samt till ett par biljetter per år för att resa hem och hälsa på.

Jag såg att platsen utanför entrén var ”upptagen”. Det var Gabriella. jag skyndade mig dit och hälsade. Hon kände igen mig och vi talade en stund. Nu talade hon flytande svenska, satt och stickade för att kunna sälja lite strumpor m.m. Hon berättade om operationer hon gjort, hur hon försökte hitta billiga biljetter hem för att åka tillbaka till familjen över nyår och kanske stanna ett par månader. Hur hon delade lägenhet i nordost med en annan kvinna. Det var svårt att få ihop pengar då hon saknar swish och få har kontanter.

-Många trogna vänner har flyttat. Det är många nya och de tittar inte på mig.

Jag återvände till torget då programmet började. Jag lyssnade till Ruben Östlunds tankar om gemensamma överenskommelser. De vita strecken på ett övergångsställe vet vi vad de betyder. Nu finns det vita streck i form av en ruta mitt på Landala Torg. Förhoppningen är att vi skall känna oss trygga och ”backa” varandra. ”Rutan är en frizon där tillit och omsorg råder. I den har vi samma rättigheter och skyldigheter utan åtskillnad”.  Rutan får vara symbolen som påminner oss och att vi tänker den MYCKET större.

Låt oss se varandra i ögonen, hälsa på varandra, var en uppmaning från Ruben.

Jag tänkte genast på Gabriella.

 

IMG_0205

 

 

Språkande, läxhjälp, fika och lyssna!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så fantastiskt att vara igång med söndagseftermiddagarnas språkträffar med nya och ”gamla” grannar. Gamla står för oss som är födda eller bott längre i Sverige och kan vara en hjälp i integrationen för nyanlända i vårt samhälle. Åldern på oss ”gamlingar” var cirka 8-70 år i dag så det är inte åldern som räknas. Förresten, några ”gamla grannarna” kom nästan från andra sidan stan så begreppet ”grannar” var också brett.

Med en kopp kaffe, ett glas saft och lite hembakat flöt samtalen på. Det övades det på våra bokstavsljud, lästes i böcker och krångliga mattetal fick sin förklaring.

En otroligt positiv stämning genomsyrar timmarna. Samtidigt blir det uppenbart hur svårt och krångligt vårt samhälle kan vara att orientera sig fram i. I mitt anteckningsblock skriver jag ner frågor och problem som behöver få hjälp att ställas och att lösas. I veckan blir det några telefonsamtal.

Några saker får vi glädjande besked om, jobbet som vi haft på gång redan i maj till en man startar äntligen denna veckan, tjoho! Barnen som inte kommit igång med sin skola har möte imorgon för planering kring skolskjuts, Jippi!

 

 

 

 

Vad är det som inte fungerar?

Säj inte nej!

Efter att idag kört tolv personer från ett ” mellanboende” till en secondhand har jag funderat en del. Dessa människor, varav nio är under 30 år, har fått ett tillfälligt uppehållstillstånd och väntar nu på en lägenhet i Göteborgs kommun. De är glada att de äntligen ska få ett eget boende och med små medel försöker det utrusta sitt hem så gott det går.
Under bilturerna fick jag höra hur flera av dem redan bott i Sverige i 3 år! De har lärt sig en del svenska på språkcafe, ännu inte påbörjat SFI! Någon har haft något litet arbete.
Jag frågar mig vad det är som inte fungerar. Hur kan det få ta så lång tid att utreda skäl till asyl? Det finns alltför många människor i Sverige som vill stoppa invandringen, den kostar för mycket är oftast argumentet. Men vad är det som kostar? Jo en långsam handläggning och brister i att se till att dessa människor kommer ut i studier och arbete.

Jag har ett mycket nära och konkret exempel där arbete finns och företaget nu väntat sedan i maj (4 månader) på att arbetsförmedlingen skall godkänna upplägget. Papper fylls i och lämnas in men under tiden byter man namn mellan ” nystartsjobb” och ” instegsjobb” och då måste nya formulär med samma uppgifter och påskrifter göras om. Sedan blev det semester!

Detta kostar, både samhället och på det personliga planet. En människa som vill jobba och försörja sin familj, få arbetskamrater och bli en del av samhället, får vänta och bli en bricka i ett spel.
Säg inte nej den 9/9 utan rösta för riktig integration! Du kan också vara en viktig del i detta. Var med i en förening, organisation som arbetar för detta. Delta i språkcafe, knyt kontakter, förmedla kontakter. Dessa människor jag möter i mitt volontärsarbete är målmedvetna och vill studera och/eller arbeta. Det är inte samhället som kommer att lyckas med detta utan VI tillsammans.