Några kyliga timmar med värmande möten.

Några kyliga timmar med värmande möten.

Vi har en tidig meteorologisk vår i Göteborg, men idag ville solen inte bryta fram riktigt för att värma oss, Ann-Sofie och mig, under de tre timmarna vi inväntade skänkta saker.

Från kommunens mellanboende (tillfälligt boende för kommunplacerade flyktingar med asyl) ska några killar från Kongo flytta till egna lägenheter om en vecka. Genom Facebook ordnade vi en insamling av möbler, husgeråd, sängkläder etc. I höstas gjorde vi en liknande aktivitet då deras systrar, som också fått möjlighet att bo i Göteborg, fick lägenheter. Vid boendet har vi tillgång till en container där vi kan lagra lite möbler mm och som får följa med till nya hem allteftersom. Idag kom fantastiska människor som hörsammat insamlingen och lämnade sängar, lampor, kastruller, skåp, sänglinne, gardiner och mycket mer.

  

Killarna kom nyfiket (barfota i tofflor och shorts!!!) och kikade in bland alla grejer fulla av tacksamhet. Det blev ett härligt möte och då vi hade med fika bjöd vi på kaffe och bulle. Vi pratade om fritidsaktiviteter, tipsade om fotbollsklubbar i området de skulle flytta bl.a. Vi som stod i varma vinterkängor och ändå frös fick till sist uppmana dem att gå in till sig i värmen.

Det är så spännande att träffa alla människor, vi kommer från olika håll men har så mycket gemensamt. Vi vill så mycket med våra liv. De satsar på att lära sig svenska, utbildning och fantiserar såklart om ett bra framtid här i Sverige.

Och vi som vill hjälpa önskar att vi kunde vara med hela vägen…. Det blir ju inte riktigt så, även om vi vill har vi inte möjligheten. Vi hoppas i stället att de kommer in i ett socialt sammanhang dit de flyttar.

Jag önskar att vi alla tar tillfället att säga -Hej och välkommen, till våra nya grannar. Ta med dem till aktiviteter, bjud in på en fika….

Jag vill i alla fall inte vara utan dessa möten som lär mig så mycket varje gång och värmer inombords.

/Kerstin

 

 

 

 

Ett år

Vad är ett år?

365 dagar som kan innehålla så mycket olika beroende på vem och var du befinner dig. Som volontär i Flyktinghjälp.se blir vi medvetna  om vilken förmån vi har att få växa upp i vårt land. Många av dem vi träffat under året har haft ett år som innehållit både hopp och förtvivlan och mycket vi inte kan föreställa oss. Det är inte över för att de hamnat här. En del måste lämna Sverige på grund av bristande asylskäl. För dem som får stanna startar nya utmaningar. Då gäller det att inte ge upp och att få någon som lyssnar och visar engagemang är viktigt.

Flyktinghjälp.se har haft ett innehållsrikt år. Vår verksamhet har utvecklats på ett fantastiskt sätt.

Under första halvåret fortsatte vår verksamhet på Migrationsverkets boende Sagåsen, med att skapa aktiviteter varannan tisdag och varannan söndag. Genom att bjuda på fika i gemensamhetslokalen, samtala med besökarna och skapa lek- och pysselstund för barnen kunde vi hjälpa dem som i väntan på besked eller på transfer ur landet att få en stunds avkoppling. I en tuff situation som många gånger inte erbjöd så mycket hopp blev det viktigt för oss att lyssna på berättelserna och se varje människa. Genom vårt samarbete med Essity kunde vi även förse barnfamiljerna på boendet med blöjor och sanitetsskydd till kvinnorna. Det var en stor hjälp och lättnad för många att få med sig något paket då deras pengabidrag skall räcka till mycket.

Vid ett ”mellanboende”, där nyanlända med tillfällig asyl och kommunplacering i Göteborg, hjälpte vi till med att skjutsa intresserade till second handbutiker. Det var härligt att se glädjen i ögonen då deltagare i utflykten gick och kände, övervägde och planerade inköp till sitt egna boende. Ett starkt minne är inköpet av ett piano. Viktigare än en säng till och med då det var en dröm alltsedan personen fick avsluta sina pianolektioner som liten av olika skäl. Att ett piano dessutom var så billigt kunde nästan inte vara sant!

Under våren följde vi med intresse kommunens bygge av bostäder till nyanlända i Askimsviken. Tre byggnader med totalt cirka 55  lägenheter stod klara i månadsskiftet maj-juni.

Här ville vi vara med och arbeta för en integration i området. Flyktinghjälp.se tog kontakt och aktiverade medlemmar i en facebookgrupp som startats några år tidigare med syfte att välkomna nya grannar. Tack vare gruppen nådde vi ut till många snabbt. Det blev ett fantastiskt gensvar. Vi anordnade bagageloppis, där allt var gratis. De nyinflyttade hittade husgeråd, hemtextil och kläder. Med hjälp av en privatperson som hyrde chaufför och skåpbil samlade vi in möbler som hämtades upp och levererades till lägenheterna. Vi fick publicitet i både tidning och radio.

Vi lärde känna många familjer, några mer än andra. Vi har fått ta del av hur familjerna utökats med små bebisar, bjudits på gott kaffe, mat och kakor.

Hösten närmade sig och behovet skiftade från att skapa innehåll i lägenheter till att skapa innehåll av vardagarna. Vi förstod att samhälle och myndigheter inte alltid svara upp mot alla behov av hjälp som behövs. Vi lade energi på att se till att barn började skolan, bistå i kontakter med olika myndigheter….

Under hösten kom vi igång med språkcafé i en lokal,  granne med husen. Tack vare ett samarbete med Askims bangolf och deras föreningslokal får vi tillgång till en plats som gör det möjligt att två ggr i veckan ordna med språkträffar. Fler och fler hittar hit där vi fikar, hjälper till med läxor och språkar och barnen har sin egna lekhörna.

Våra sista träffar för i år blev det jul- och nyårsfirande.

Inför nästa år hoppas vi ev utöka med någon tid per vecka samt att hjälpa till med externa kontakter i samhället. Vi ser stort behov att hitta praktikplatser och yrkeskontakter.

Det blir spännande att se vad nästa 365 dagar kommer att innehålla. Vi hoppas att våra nya grannars kommande år skall erbjuda en större trygghet och hopp om en bra framtid i sitt nya land.

Vi gör rutan större!

 

Ett besök i mitt ”gamla jobbkvarter” föranleddes av att en ”ruta” invigdes. På Landala Torg placerades den fjärde rutan i Sverige idag 1/12. Det var en fin inramning till det hela med film, tal och musik. Men innan programmet började tittade jag mot COOP:s entre.

För drygt två år sedan låg min arbetsplats här i omgivningen och jag handlade varje vecka på COOP. Då lärde jag känna Gabriella som alltid satt utanför och var i behov av pengar. Hon var en ung mamma från Rumänien som lämnat sin man och sin lille son kvar hemma för att försöka få ihop pengar till skola på sikt för sin son. Både Gabriella och sonen hade problem med hälsan. Det var en kamp att få pengarna att räcka till de mediciner som behövdes samt till ett par biljetter per år för att resa hem och hälsa på.

Jag såg att platsen utanför entrén var ”upptagen”. Det var Gabriella. jag skyndade mig dit och hälsade. Hon kände igen mig och vi talade en stund. Nu talade hon flytande svenska, satt och stickade för att kunna sälja lite strumpor m.m. Hon berättade om operationer hon gjort, hur hon försökte hitta billiga biljetter hem för att åka tillbaka till familjen över nyår och kanske stanna ett par månader. Hur hon delade lägenhet i nordost med en annan kvinna. Det var svårt att få ihop pengar då hon saknar swish och få har kontanter.

-Många trogna vänner har flyttat. Det är många nya och de tittar inte på mig.

Jag återvände till torget då programmet började. Jag lyssnade till Ruben Östlunds tankar om gemensamma överenskommelser. De vita strecken på ett övergångsställe vet vi vad de betyder. Nu finns det vita streck i form av en ruta mitt på Landala Torg. Förhoppningen är att vi skall känna oss trygga och ”backa” varandra. ”Rutan är en frizon där tillit och omsorg råder. I den har vi samma rättigheter och skyldigheter utan åtskillnad”.  Rutan får vara symbolen som påminner oss och att vi tänker den MYCKET större.

Låt oss se varandra i ögonen, hälsa på varandra, var en uppmaning från Ruben.

Jag tänkte genast på Gabriella.

 

IMG_0205

 

 

Språkande, läxhjälp, fika och lyssna!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så fantastiskt att vara igång med söndagseftermiddagarnas språkträffar med nya och ”gamla” grannar. Gamla står för oss som är födda eller bott längre i Sverige och kan vara en hjälp i integrationen för nyanlända i vårt samhälle. Åldern på oss ”gamlingar” var cirka 8-70 år i dag så det är inte åldern som räknas. Förresten, några ”gamla grannarna” kom nästan från andra sidan stan så begreppet ”grannar” var också brett.

Med en kopp kaffe, ett glas saft och lite hembakat flöt samtalen på. Det övades det på våra bokstavsljud, lästes i böcker och krångliga mattetal fick sin förklaring.

En otroligt positiv stämning genomsyrar timmarna. Samtidigt blir det uppenbart hur svårt och krångligt vårt samhälle kan vara att orientera sig fram i. I mitt anteckningsblock skriver jag ner frågor och problem som behöver få hjälp att ställas och att lösas. I veckan blir det några telefonsamtal.

Några saker får vi glädjande besked om, jobbet som vi haft på gång redan i maj till en man startar äntligen denna veckan, tjoho! Barnen som inte kommit igång med sin skola har möte imorgon för planering kring skolskjuts, Jippi!

 

 

 

 

Vad är det som inte fungerar?

Säj inte nej!

Efter att idag kört tolv personer från ett ” mellanboende” till en secondhand har jag funderat en del. Dessa människor, varav nio är under 30 år, har fått ett tillfälligt uppehållstillstånd och väntar nu på en lägenhet i Göteborgs kommun. De är glada att de äntligen ska få ett eget boende och med små medel försöker det utrusta sitt hem så gott det går.
Under bilturerna fick jag höra hur flera av dem redan bott i Sverige i 3 år! De har lärt sig en del svenska på språkcafe, ännu inte påbörjat SFI! Någon har haft något litet arbete.
Jag frågar mig vad det är som inte fungerar. Hur kan det få ta så lång tid att utreda skäl till asyl? Det finns alltför många människor i Sverige som vill stoppa invandringen, den kostar för mycket är oftast argumentet. Men vad är det som kostar? Jo en långsam handläggning och brister i att se till att dessa människor kommer ut i studier och arbete.

Jag har ett mycket nära och konkret exempel där arbete finns och företaget nu väntat sedan i maj (4 månader) på att arbetsförmedlingen skall godkänna upplägget. Papper fylls i och lämnas in men under tiden byter man namn mellan ” nystartsjobb” och ” instegsjobb” och då måste nya formulär med samma uppgifter och påskrifter göras om. Sedan blev det semester!

Detta kostar, både samhället och på det personliga planet. En människa som vill jobba och försörja sin familj, få arbetskamrater och bli en del av samhället, får vänta och bli en bricka i ett spel.
Säg inte nej den 9/9 utan rösta för riktig integration! Du kan också vara en viktig del i detta. Var med i en förening, organisation som arbetar för detta. Delta i språkcafe, knyt kontakter, förmedla kontakter. Dessa människor jag möter i mitt volontärsarbete är målmedvetna och vill studera och/eller arbeta. Det är inte samhället som kommer att lyckas med detta utan VI tillsammans.

Mycket värme och kärlek när nya grannar möts

Gratisloppisen som blev en succé

Inslag i P4 Göteborg

I augusti ordnades en gratis loppmarknad för de nyinflyttade grannarna på Askims flyktingboende. Härligt att se så många av de boende runtomkring som dök upp och ville möta och hjälpa sina nya grannar. Förutom själva loppmarknaden fikades det såklart tillsammans och kvällen blev en riktigt lyckad och trevlig tillställning. Grejer i all ära, men att få prata svenska med svenskar och kanske träffa nya vänner var lika viktigt.  P4 Göteborg uppmärksammade loppisen, lyssna på den fina intervjun med Kerstin och Abdalkhalek, en av initiativtagarna och en av de nyinflyttade grannarna från Syrien.

Viktigt att ta emot vänner runt om i världen som har det svårt, vi har det så bra här och kan ta emot och dela med oss

Free fleamarket Askim

Fint och fult

Ulla, Olle, olla….

Vi har olika sätt att kommunicera. Vi använder kroppsspråk och uttrycker oss genom gester, miner och hållning. Tala är kanske det första vi tänker på och visst är det talade språket viktigt. Vi har olika dialekter, slanguttryck, fackspråk och en del av oss använder gärna ”lånade ord” från till exempel engelska. Vi har ord som inte ens alla vi som vuxit upp här i landet förstår då de används i särskilda kretsar eller olika generationer. Språket förändras hela tiden.
Min vän från Syrien frågade mig en dag – Vad betyder ” olla”? När han hade träffat Ulla några dagar tidigare och tränat på att säga våra svenska vokaler u som i Ulla, o som i Olle och så vidare så hade han just sagt ”olla” och frågat vad det betydde. Ulla hade svarat att det är ett fult ord som hon inte ville förklara. Nu fick jag frågan. -”Olla”, det finns inget som heter olla, svarade jag först. Men sekunder senare kom jag på. Jo, det finns ju och jag förklarade som jag kunde.
I samband med detta har jag reflekterat över hur viktigt det är att kunna alla ord, även de ” fula”. Så bra att även min vän tänkte så och inte gav sig innan han fick svar.
Till alla er som kämpar med vårt svenska språk, ge er inte! Fråga när du inte förstår.
Till alla oss som möter de som kämpar, möt dem med respekt och förståelse och även lite fantasi. Hjälp dem att hitta rätt ord och vägled på ett vänligt sätt. Förklara , även de som är ”fult” så att de inte av misstag använder ord som betraktas stötande.
Min spanska är högst begränsad men under en semestervecka har jag hört och sagt ”Hola” många gånger. Så skönt för mig att veta det betyder ” hej” och inget annat!

För dig som inte vet betydelsen av ”olla” finns förklaring nedan.

”Att olla något, betyder att man medelst toppen av det manliga könsorganet vidrör sak eller person”.

Kaffe, kanelbullar och krabbor….

Kaffe, kanelbullar och krabbor….

 

Alla goda ting är tre säger vi. Det blev tre typiska ”K” från en utflykt till havet kryddat med syriska dolmar. Idag har vi njutit i sällskap av varandra, en svensk och en syrisk familj. Vi träffas med jämna mellanrum. Ibland för att hjälpa till med praktisk saker och ibland, som idag, endast för gemenskap och glädje.

En viktig del av integration är just detta, att ses, umgås, prata, och att ta del av varandras vardag. Jag drar mig till minnes en gästkolumn av Padma Schrewelius i GP med rubriken ” Integration kan börja med en kopp kaffe”. Det är lätt att fastna i hjälp med praktiska saker men också så viktigt att lägga tid till att låtas bjudas eller bjuda på en kopp.

Under några timmar vid havet hann vid med att bada och busa i vattnet med de två flickorna och deras pappa. Vi drack kaffe och åt kanelbullar och åt av goda dolmar.
Krabbor blev en ny upplevelse. Tillsammans slängde vi i klädnyporna med bete och väntade. Både vuxna och barn blev engagerade och strax fick vi upp både stora och små krabbor.
Vågar man hålla en krabba i handen? Ja en liten fick plats i små kupade händer och visades upp för andra på klipporna.
Efter några timmar fortsatte vi hem till vårt hus för att äta middag. Men först mer språkträning längs stigen från badet. Vi smakade på björnbär, klappade hästar och tittade på olika träd och jämförde arabiska och svenska ord, plural och singular.
En fin dag, varm både på insidan och utsidan.

Goda grannar.

Vi är många som vill vara goda och välkomnande grannar. I en varm och värmande kvällssol öppnade ett tiotal grannar från flyktingboendets närområde, sina bil- och bagagedörrar till fullastade bilar. Det blev en fantastisk bagageloppis, där allt var gratis. Stort och smått flyttade in i vissa fall helt tomma lägenheter. Krukor med små blomskott, lakan, tavlor, gosedjur, porslin, täcken, kuddar…….

Det finns många lägenheter att fylla, ca 70 st. Det är stora familjer och singelhushåll. Idag blev det fokus på mindre saker men även möbler hjälps vi åt att ordna.

Allt går undan, på ca 45 min är allt tömt och någon hinner till och med hem för att hämta fler saker. Det är intensivt men när ruschen lagt sig blir det tid för samtal.

Det blir många möten och berättelser att ta del av. Hör hur en stor familj med sex barn i åldrar 9 år- 22 år saknar bord och stolar. De stora barnen går i skolan och saknar plats att sitta och skriva vid. De är mycket angelägna om att lära sig svenska, fort. De vill få svenska vänner för att få träna så mycket som möjligt.

En ung kvinna från Kongo berättar om sin dröm att bli polis. Hon är också ivrig att lära sig språket.

Från ett svenskt hem bjöds det runt på en god hemlagad havrekaka. -Den vill jag ha receptet på, sa en ung syrisk kille.

Agneta och jag tog oss tid att vila lite i skuggan när lugnet lagt sig och lät oss bjudas på gott syriskt kaffe.

Vi ger och vi får. Fyllda av energi och inspiration lämnar vi för ikväll. Redan är våra tankar igång med fler sätt att vara en god granne och skapa möjligheter för integration. Visst är möbler, kläder och husgeråd viktiga men att möta grannar i olika sammanhang som kan introducera dem i språk och gemenskap är betydelsefullt. Många är ivriga och har bråttom, så nu ska vi ta utmaningen och leva upp till att vara välkomnande goda grannar!

 

 

Sveriges nationaldag

 

IMG_3989

Flaggan hissas till nationalsången!

 

 

Ja, jag vill leva jag vill…..

Vi blev en blandning av människor från olika länder när Flyktinghjälp.se erbjöd gemensam utflykt till Slottskogen på Sveriges nationaldag. Traditionsenligt bjöd Göteborgs symfoniker på musik i det gröna. Innan konserten hälsades de i staden, som fått medborgarskap under året, välkomna och fick välkomstpresenter.
Förhoppningsvis får våra vänner detta paket om några år. De har eller kommer inom en snar framtid få flytta in i den första egna lägenheten i Sverige då de allesammans fått ett uppehållstillstånd.
Om de ” … vill dö i Norden” vet jag inte. Ingen av dem som var med oss idag har några släktingar här. Deras högsta önskan är kanske att en dag få återvända till sitt ursprungsland om trygghet erbjuds där. Idag har de inget val.
Jag är lycklig som har möjlighet att välja.
Varje gång lär jag mig och överraskas jag i dessa möten med olika kulturer och nationaliteter. Som idag när en man från Somalia visade sig tala och dessutom vara lärare i arabiska och kunde konversera med mina syriska vänner.
Jag blev också lättad över att träffa min vän som köpt ett piano och fick besked om att hemleverans och bärhjälp ordnat sig. Jag som varit så orolig.

Äntligen är inflyttningarna igång i flyktingboendet Askimsviken.  Vår förening hjälper till med stort och smått. Kartor i tvättstugor och trappuppgångar med hänvisning till vårdcentraler, matbutiker och second hand affärer är nog så viktigt. Dessutom samlar vi ihop både möbler och husgeråd. Vi hoppas de känner sig välkomna och att vi alla möter dem med värme.