Fint och fult

Ulla, Olle, olla….

Vi har olika sätt att kommunicera. Vi använder kroppsspråk och uttrycker oss genom gester, miner och hållning. Tala är kanske det första vi tänker på och visst är det talade språket viktigt. Vi har olika dialekter, slanguttryck, fackspråk och en del av oss använder gärna ”lånade ord” från till exempel engelska. Vi har ord som inte ens alla vi som vuxit upp här i landet förstår då de används i särskilda kretsar eller olika generationer. Språket förändras hela tiden.
Min vän från Syrien frågade mig en dag – Vad betyder ” olla”? När han hade träffat Ulla några dagar tidigare och tränat på att säga våra svenska vokaler u som i Ulla, o som i Olle och så vidare så hade han just sagt ”olla” och frågat vad det betydde. Ulla hade svarat att det är ett fult ord som hon inte ville förklara. Nu fick jag frågan. -”Olla”, det finns inget som heter olla, svarade jag först. Men sekunder senare kom jag på. Jo, det finns ju och jag förklarade som jag kunde.
I samband med detta har jag reflekterat över hur viktigt det är att kunna alla ord, även de ” fula”. Så bra att även min vän tänkte så och inte gav sig innan han fick svar.
Till alla er som kämpar med vårt svenska språk, ge er inte! Fråga när du inte förstår.
Till alla oss som möter de som kämpar, möt dem med respekt och förståelse och även lite fantasi. Hjälp dem att hitta rätt ord och vägled på ett vänligt sätt. Förklara , även de som är ”fult” så att de inte av misstag använder ord som betraktas stötande.
Min spanska är högst begränsad men under en semestervecka har jag hört och sagt ”Hola” många gånger. Så skönt för mig att veta det betyder ” hej” och inget annat!

För dig som inte vet betydelsen av ”olla” finns förklaring nedan.

”Att olla något, betyder att man medelst toppen av det manliga könsorganet vidrör sak eller person”.

Kaffe, kanelbullar och krabbor….

Kaffe, kanelbullar och krabbor….

 

Alla goda ting är tre säger vi. Det blev tre typiska ”K” från en utflykt till havet kryddat med syriska dolmar. Idag har vi njutit i sällskap av varandra, en svensk och en syrisk familj. Vi träffas med jämna mellanrum. Ibland för att hjälpa till med praktisk saker och ibland, som idag, endast för gemenskap och glädje.

En viktig del av integration är just detta, att ses, umgås, prata, och att ta del av varandras vardag. Jag drar mig till minnes en gästkolumn av Padma Schrewelius i GP med rubriken ” Integration kan börja med en kopp kaffe”. Det är lätt att fastna i hjälp med praktiska saker men också så viktigt att lägga tid till att låtas bjudas eller bjuda på en kopp.

Under några timmar vid havet hann vid med att bada och busa i vattnet med de två flickorna och deras pappa. Vi drack kaffe och åt kanelbullar och åt av goda dolmar.
Krabbor blev en ny upplevelse. Tillsammans slängde vi i klädnyporna med bete och väntade. Både vuxna och barn blev engagerade och strax fick vi upp både stora och små krabbor.
Vågar man hålla en krabba i handen? Ja en liten fick plats i små kupade händer och visades upp för andra på klipporna.
Efter några timmar fortsatte vi hem till vårt hus för att äta middag. Men först mer språkträning längs stigen från badet. Vi smakade på björnbär, klappade hästar och tittade på olika träd och jämförde arabiska och svenska ord, plural och singular.
En fin dag, varm både på insidan och utsidan.

Goda grannar.

Vi är många som vill vara goda och välkomnande grannar. I en varm och värmande kvällssol öppnade ett tiotal grannar från flyktingboendets närområde, sina bil- och bagagedörrar till fullastade bilar. Det blev en fantastisk bagageloppis, där allt var gratis. Stort och smått flyttade in i vissa fall helt tomma lägenheter. Krukor med små blomskott, lakan, tavlor, gosedjur, porslin, täcken, kuddar…….

Det finns många lägenheter att fylla, ca 70 st. Det är stora familjer och singelhushåll. Idag blev det fokus på mindre saker men även möbler hjälps vi åt att ordna.

Allt går undan, på ca 45 min är allt tömt och någon hinner till och med hem för att hämta fler saker. Det är intensivt men när ruschen lagt sig blir det tid för samtal.

Det blir många möten och berättelser att ta del av. Hör hur en stor familj med sex barn i åldrar 9 år- 22 år saknar bord och stolar. De stora barnen går i skolan och saknar plats att sitta och skriva vid. De är mycket angelägna om att lära sig svenska, fort. De vill få svenska vänner för att få träna så mycket som möjligt.

En ung kvinna från Kongo berättar om sin dröm att bli polis. Hon är också ivrig att lära sig språket.

Från ett svenskt hem bjöds det runt på en god hemlagad havrekaka. -Den vill jag ha receptet på, sa en ung syrisk kille.

Agneta och jag tog oss tid att vila lite i skuggan när lugnet lagt sig och lät oss bjudas på gott syriskt kaffe.

Vi ger och vi får. Fyllda av energi och inspiration lämnar vi för ikväll. Redan är våra tankar igång med fler sätt att vara en god granne och skapa möjligheter för integration. Visst är möbler, kläder och husgeråd viktiga men att möta grannar i olika sammanhang som kan introducera dem i språk och gemenskap är betydelsefullt. Många är ivriga och har bråttom, så nu ska vi ta utmaningen och leva upp till att vara välkomnande goda grannar!

 

 

Sveriges nationaldag

 

IMG_3989

Flaggan hissas till nationalsången!

 

 

Ja, jag vill leva jag vill…..

Vi blev en blandning av människor från olika länder när Flyktinghjälp.se erbjöd gemensam utflykt till Slottskogen på Sveriges nationaldag. Traditionsenligt bjöd Göteborgs symfoniker på musik i det gröna. Innan konserten hälsades de i staden, som fått medborgarskap under året, välkomna och fick välkomstpresenter.
Förhoppningsvis får våra vänner detta paket om några år. De har eller kommer inom en snar framtid få flytta in i den första egna lägenheten i Sverige då de allesammans fått ett uppehållstillstånd.
Om de ” … vill dö i Norden” vet jag inte. Ingen av dem som var med oss idag har några släktingar här. Deras högsta önskan är kanske att en dag få återvända till sitt ursprungsland om trygghet erbjuds där. Idag har de inget val.
Jag är lycklig som har möjlighet att välja.
Varje gång lär jag mig och överraskas jag i dessa möten med olika kulturer och nationaliteter. Som idag när en man från Somalia visade sig tala och dessutom vara lärare i arabiska och kunde konversera med mina syriska vänner.
Jag blev också lättad över att träffa min vän som köpt ett piano och fick besked om att hemleverans och bärhjälp ordnat sig. Jag som varit så orolig.

Äntligen är inflyttningarna igång i flyktingboendet Askimsviken.  Vår förening hjälper till med stort och smått. Kartor i tvättstugor och trappuppgångar med hänvisning till vårdcentraler, matbutiker och second hand affärer är nog så viktigt. Dessutom samlar vi ihop både möbler och husgeråd. Vi hoppas de känner sig välkomna och att vi alla möter dem med värme.

 

 

Ett eget piano!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hon var 14 år då hon tog sista pianolektionen.

– Mamma trodde jag kunde bli något stort. Men familjen hade inte råd till fler lektioner.

En röst från en av de 6 flyktingarna som Flyktinghjälp.se skjutsade till en närliggande secondhand. Dessa 6 har snart sina egna lägenhet då de fått tillfälliga uppehållstillstånd och kommunplacering i Göteborg.
I butiken finner hon ett piano och kommer till mig med ” en viktig fråga”. -Vad är priset? 400 kr står det på prislappen. – Då köper jag det! Jag är lite fundersam över hur hon skall få in det i lägenheten, transport, bärhjälp? Men beslutet står fast, jag fixar det! Vi bokar transport och hittar även en soffa och en lampa. Detta blir starten i hennes nya hem. Och det viktigaste är PIANOT!
Hon beskriver hur hon sett framför sig att vara ensam i en tom lägenhet, så deprimerande. Nu har jag något att göra, nu jag ska träna upp mitt pianospelande, sluta röka och få min sångröst tillbaka….
I bilen får jag ta emot så mycket värme och tacksamhet, ”du har talat till den lilla flickan i mig”, betygelserna över min insats tar aldrig slut. Jag inser mer och mer hur stort detta är för henne, kanske det viktigaste på länge, något som ger henne energi och tro på en framtid.

Och jag är också fylld av energi!

 

 

 

Du kan också bygga…… bygga ett samhälle där alla får känna sig delaktiga

 

I veckan som gick fick vi från Flyktinghjälp.se en inbjudan till en Integrationsdag anordnad av Erlandssons Bygg.  Vi fick en inblick i hur företag som samverkar med arbetsförmedling och kommunala aktörer lyckas med  projekt med nyanlända ungdomar.

Vi fick också ta del av forskning kring kostnader i samband med flyktingmottagandet. Det är tydligt att det kostar, mycket. Vi har utmaningar att lösa. Men det är också så att om vi hjälps åt så kommer Sverige att växa, precis som vi gjort historiskt. Vi har haft flyktingströmmar tillbaka i tiden och dessa har bidraget till att vi idag har ett Sverige med god ekonomi. I de flesta serviceyrken såsom busstrafik, taxi, sjukvård har vi människor som arbetar från olika kulturer. Hur skulle vi klara oss utan dem?

Nu krävs det att vi alla hjälper till när en större mängd flyr från krig och förföljelse och en del av dem hamnar hos oss. Det absolut viktigaste för att vi skall lyckas är att våra nyanlända kommer i arbete och det snabbt. Det får och skall inte behöva ta 7-15 år för nyanlända att bli självförsörjande!

Låt oss alla vara med och påverka på våra arbetsplatser och i våra kontaktnät för att skapa sysselsättning. Det finns olika sätt och nyfikenhet och möten skapar möjligheter.

Tänk om COOP, Hemköp, ICA….. utmanar varandra i att skapa ett jobb i varje större butik…. alla MacDonalds…. Vem vill inte bli bäst?

Se filmen som beskriver ett härligt projekt, och inspireras

Integration är MÖTEN. Kom och var med i möten med nya grannar, lyssna och var nyfiken. Tillsammans kan vi bygga ett samhälle som vi alla tjänar på!

 

Äntligen….men se’n då?

 

 

Äntligen…. men se’ n då?

” Äntligen…” En egen nyckel till en egen bostad. Efter att fått ett tillfälligt uppehållstillstånd blir man kommunplacerad och får en lägenhet. De jag möter som volontärer berättar om sin ” resa” i Sverige för att komma till ” äntligen”. Många gånger har de under ett par års tid flyttat runt på olika ” camper” runt om i Sverige, kanske upp till 10 olika orter.

” ….men se’n då?”
Med en nyckel och en resväska börjar nya utmaningar. Vad gör man i en tom lägenhet, inga möbler, inget att laga mat i…. ? Inga kontakter, släkt, vänner att få hjälp av.

Jag kan föreställa mig den situationen och tror att jag skulle kunna ta mig an den utmaningen. Men att begripa hur livet på flykt, bo i flyktingläger, förlora familj, vänner i krig, skingras och lämna allt, byta miljö var och varannan månad .. där begränsas jag. Med allt detta bakom mig vet jag inte hur jag skulle fixa situationen.

Med nyckel i handen börjar nästa ”resa”, när man tror man är framme och i säker hamn!

Nyligen kunde jag skicka med en medelåldersman, som fått sin nyckel, några kastruller, tallrikar och bestick, bordslampa och lite annat. I lägenheten han fått fanns en säng, det var allt. Han räknade upp alla olika orter, Malmö, Örebro, Norrköping….. som han under två års tid flyttat runt till för att nu äntligen fått nycklar till sin egna lägenhet. Jag både ville och kunde ha gjort så mycket mer, hittat gratismöbler på Facebook och transporterat…. men ….vi är många som behöver hjälpas åt.
Har du fått en ny granne? Någon som kanske behöver din hjälp att orientera sig, låna ett verktyg för att komma iordning….. Det finns massor av saker som vi kan göra.

Vi som har våra sociala nätverk, bostad, jobb……vi har en uppgift för dessa nya grannar i vårt land. Det är också en viktig uppgift att lösa för hela vårt samhälle och vi kan inte lita på att någon annan gör det, det fixar kommunen… Visst, de får stöd av handläggare på Arbetsförmedlingen, handläggare på socialförvaltningen, men att få kontakt med en granne som man kan fråga utan att boka tid är guld värt. För att integration skall lyckas behövs vi alla. När nyanlända lär sig språket, får ett socialt sammanhang och ett jobb är det ”win win ” för alla, individen och samhället.

PS, har du ingen granne som behöver din hjälp men vill göra en insats är du välkommen att engagera dig i Flyktinghjälp.se

 

Att gå i någon annans skor…

Att gå i någon annans skor…..

Vi möts av ideligen av bilder, berättelser och nyhetsrapporter i olika medier om flyktingpolitik och olika utmaningar i vårt samhälle. Det är inte så ofta individernas egna historier skildras. Det kanske också är så att vi har svårt att sätta oss in deras situation även om vi hör, ser och läser om den. Vi kanske skulle behöva följa ett indianskt ordspråk ” Gör dig inte till domare över din granne förrän du gått två månader i hans mockasiner”.
Vi som är volontärer och möter flyktingar får många berättelser. Vi möts av många fantastiska människor som utstrålar kraft och vilja. De har ambitioner och förhoppningar att skapa ett nytt liv och vill bidraga i vårt samhälle.
Det viktiga är inte var man kommer ifrån utan vart man går. I vårt arbete i Flyktinghjälp.se vill vi hjälpa våra vänner vi möter till en möjlighet att gå vidare. Ibland behöver de ett par skor, ibland hjälp att fylla i några papper……
Idag samlades vi för årsmöte i föreningen. Det är härligt med all kreativitet och lust som finns. Vi vill så mycket och vi gör så mycket!

Välkommen du också! Hör av dig så kontaktar vi dig.

Vill du ge en gåva eller bli en stödjande medlem? Vårt bankgiro är 5155-4467

eller swisha till 1234567319. medlemskap är 100 kr/år.

 

En sjö, flera sjöar……

Idag satt jag ner med fyra mycket motiverade flyktingar när Flyktinghjälp höll öppet i aktivitetshuset. De ville gärna prata och skrev ner ord och meningar som blir till ett stöd för dem i att lära sig vårt rätt komplicerade språk. Två ord som låter lika, betyder vitt skilda saker och stavas helt olika ” hjärna” och ” gärna”, hur lär ni er dem var en fråga jag fick. Ja, det är bara att lära in, men med deras vilja och intresse kommer det att gå, om de får chansen….
Själv är jag lättad över att inte tvingas fly, utmanas i ett främmande språk och kanske helt ändra min vana att läsa och skriva från vänster till höger.

Runt om oss var det full av aktivitet bland barn och vuxna i lekrum, runt fikavagnen och pingisbordet. Omkring 40 personer fick en stunds avbrott och avkoppling.

En hoppfylld dag…

En hoppfylld dag…
En vårvarm dag som lockade till utelek. Flyktinghjälp aktiverade barn och vuxna och gav de som behövde ett lyssnande öra. För några innebar ” hoppet” en ren fysisk aktivitet där vi räknade hur långt vi kom i hopprepsövningarna. För andra är ” hoppet” något ovisst, vad kommer att hända mig? Vi har inte svar men vi kan möta dem i deras frågor och funderingar.

Söndagsförmiddag på Sagåsen där fem volontärer från Flyktinghjälp öppnade upp aktivitetshuset. Många barn och vuxna, en del med mycket energi. Då var det perfekt med sol och värme så vi kunde hoppa hopprep och hitta på andra aktiviteter ute. Pingisbordet användes också flitigt. Så gott att få möjlighet till fysiska sysselsättningar och minska oron och stressen.

Vid vårt besök tidigare i veckan blev vi uppmärksammade på en familjs behov av barnkärra. Det kunde vi lösa idag samt även ha ett par till i lager.

Efter avslutad tid kunde vi summera ett stort antal behov vi tillfredsställt. Blöjor och mensskydd hade delats ut och några kvinnor fick med sig handarbeten såsom garner, virknålar och stickor med sig. Barnen fick tillfälle att pyssla, och vi avrundade med gemensam sång och lek. Vi ger lite av vår tid och ser att det är av stor betydelse för individen att bli bekräftad och sedd.