Delad glädje är dubbel glädje!

Delad glädje är dubbel glädje. 

Vi blev 7 bilar fullastade med barn och föräldrar som åkte mot Gunneboskogen för en gemensam teaterupplevelse. En fredagskväll i slutet av juni med bästa tänkbara vädret. Totalt var vi 35 personer varav de flesta kommer från Syrien. Att engagera sig i att välkomna nya grannar kan innebära alla möjliga aktiviteter. Denna gång en utflykt där målet blir gemenskap, naturupplevelse och lite ”svenskt lantliv” genom berättelsen om Pettson och Findus på scenen.

 

 

 

 

 

Teaterhuset i Mölndal spelar och bjuder oss på entrén. Det är många barn i ensemblen och vi sitter mitt skogen på härliga träbänkar. Biljetterna är slutsålda och platserna är fyllda med massor av glada, förväntansfulla barn och vuxna. Pettsons röda stuga och uthus är scenen och vi bjuds på mycket skratt och sånginsatser.

Jag tänker på familjernas ”resa” hit till vårt land.

De flesta familjerna är återförenade sedan ett år tillbaka. Fäderna har i flera av familjerna kommit till Sverige ett par år tidigare. Det betyder att det varit åtskilda under en längre tid, barn och fäder, man och hustru. Innan dess har de dessutom befunnit sig på flykt och levt flera år i annat land, angränsande till hemlandet. Situationen där har varit påfrestande. Många av barnen har därför aldrig bott i sitt hemland, de har fötts under ”resan”. För mig är det svårt att föreställa sig hur detta liv sett ut.

På scenen framför oss flyttar Findus ut från Pettsons stuga och får ett eget litet hus på gården. Detta för att deras morgonrutiner krockar och Pettson inte får sova ut. Det ser ut att bli en bra lösning men redan vid läggdags känns det tomt och olustigt för både Pettson och Findus. Att vara åtskilda passade inte alls och valet att flytta in i stugan igen är enkelt.

 

Vi skrattar år deras vardagsbekymmer med hönor som saboterar grönsakslandet och Findus förhoppning om att sätta köttbullar i jorden för att få fler. Som avslutning på föreställning välkomnas alla att hälsa på hönor, tuppen Jussi, Findus, Pettson m.fl. Det tas selfies och kramas. Jag hoppas någon inspireras till att själv prova på teater och får höra av en mamma hur ett barnen redan visat intresse och en släkting spelar teater i Paris.

Kanske någon av barnen finns med på scenen ett kommande år.

 

 

 

/Kerstin

 

 

 

Skapa och språka en bra kombo!

Sara och jag som båda gillar att skapa bjöd med oss fyra kvinnor hem till mig för att handarbeta. Vi hade funnit vid våra språkmöten att de liksom vi tyckte om att sy, virka och sticka. Vår erfarenheter är att man lättare lär känna varandra när man samarbetar kring något och tanken var att både vi och de skulle finna gemenskap genom sysselsättningen. Med mig och Sara inräknat representerade vi fyra språk och tre världsdelar. Min och Saras förståelse av arabiska, dari och swahili är obefintlig och deras svenska är också begränsad. En av kvinnorna kom till Sverige för två månader sedan och övriga endast för något år sedan. Tack vare en aktivitet att samlas kring så flöt ”samtalet” på. Genom instruktioner och användande av olika saker såsom, strykjärn/stryka, sax/klippa, sy, nåla….. etc tränade och utökade de sitt ordförråd.

Genom Saras välförberedda material lyckades alla sy minst en necessär. Applåd och jubelrop till var och en! 

Vi åt en lunch tillsammans och det blev fler möjligheter till ”språkutveckling” och kulturmöte. Eftersom midsommarhelgen närmar sig och vår svenska tradition bjuder på sill och potatis passade det bra att smaka på det. Potatis var inte så konstigt men sillen var en utmaning. Sallad, ägg m.m. var mer välbekant. För någon blev en osthyvel ett nytt redskap att förstå sig på. Rabarberpaj och vaniljsås blev dessert som också var ny bekantskap och vi hamnade i en ”sockerdiskussion”.

 

När vi sen eftermiddag avslutade och packade ihop så var alla nöjda. Jag och Sara har fått lära känna  kvinnorna lite mer och de har lärt känna ytterligare grannar att hälsa på, för trots att de bor på samma gård  har de inte känt varandra.

Att vi ska göra om detta var vi eniga om. Ett mål kan vara att komplettera språkcafé med ”symötesträffar”. En av kvinnorna köper hem vackra tyger från Afrika vilket kan bli material att använda. Förhoppningsvis kan vi skapa olika hantverk och ställa ut alternativt sälja på någon lokal marknad.